What goes around comes around

Såhär är det.
Jag är singel, och jag trivs jävligt bra med det.
Jag vill inte ha någon kille. Inte just nu och kanske inte senare heller.
Har antingen träffat rövhål eller killar som har tjej (rövhål alltså) och det kan jag klara mig utan.
För mig går inte livet ut på att träffa en kille och skaffa familj och hela kitet. För mig går livet ut på att ha roligt och leva mitt liv. Mitt alldeles egna liv som jag själv bestämmer hur det ska vara, vad jag ska göra och hur jag ska göra det.
Träffar jag någon så lovar jag att berätta det. Det handlar inte om "när man minst anar det" som alla säger. Det handlar om när det är rätt. 100 % rätt ska det vara annars kan det vara.

Jag lever hellre ensam och lycklig än i ett halvtaskigt förhållande bara för att.
Klarar mig utan barn också. Vänners barn och syskons barn räcker gott och väl för mig.
Tänker inte sätta ett barn till världen som inte får samma uppväxt som jag har haft.
Barn förtjänar bättre och jag förstår inte de som skaffar barn för att rädda sitt förhållande. Det funkar inte.
Det är bara jävligt orättvist mot barnet.



Jag är inte arg på någon och det är inte något speciellt som har hänt.
Vill bara berätta hur jag känner.

So long